WeBible

1 - och var älskad av både Gud och människor, Moses, vilkens minne vare välsignat.

2 - Han gjorde honom i härlighet lik de heliga och gjorde honom stor genom den skräck han injagade hos fienderna.

3 - Genom dennes ord lät han tecken inträffa med hast; han förhärligade honom inför konungar och gav honom befallning till hans folk och lät honom se en skymt av sin härlighet.

4 - För hans trohets och saktmods skull avskilde han honom till heligt värv; han utvalde honom bland alla levande.

5 - Han lät honom höra sin röst och lät honörn träda in i töcknet. Och han gav honom sina bud med egen hand, livets och kunskapens lag, för att han skulle undervisa Jakob om förbundet och Israel om hans rätter.

6 - Han upphöjde Aron, en helig man, den förres like, dennes broder av Levi stam.

7 - Han upprättade i hans person ett evigt förbund och gav honom prästadöme bland folket. Han hugnade honom med en skön skrud och omgjordade honom med en härlig dräkt.

8 - Ja, han beklädde honom med den högsta ståt och prydde honom med präktiga kläder, med benkläder och kåpa och efod.

9 - Och han hängde omkring honom en krans av granatäpplen, så ock en mängd av gyllene bjällror runt omkring, för att det skulle klinga, när han gick, så att klangen hördes i templet, till en påminnelse för hans folks barn.

10 - Han utrustade honom med den heliga klädnaden, med guld och mörkblått och purpurrött garn i konstvävnad, med domsskölden, med urim och tummim,

11 - med tvinnat rosenrött garn, ett konstrikt arbete, med dyrbara stenar, graverade såsom signetringar, i infattning av guld, ett verk av stensnidarkonst, till åminnelse försedda med inristad skrift, efter antalet av Israels stammar.

12 - På huvudbindeln satte han ett gyllene diadem, varpå den heliga inskriften var ingraverad, ett härligt praktstycke, ett präktigt arbete. Alltsammans var en lust för ögonen, en skön prydnad.

13 - Före honom har aldrig något sådant funnits, och aldrig har någon av annan släkt fått bära en sådan klädnad; det få allenast hans egna söner och hans avkomlingar i alla tider.

14 - Hans offer förbrännas helt och hållet, två gånger om dagen, för beständigt.

15 - Moses företog handfyllning med honom och smorde honom med helig olja. Och till en evärdlig förordning blev det fastställt för honom och för hans efterkommande, så länge himmelen består, att de skulle göra tjänst inför Herren, och att de skulle vara hans präster och välsigna hans folk i hans namn.

16 - Han utvalde honom bland alla levande till att frambära brännoffer åt Herren, rökelse och vällukt till åminnelse, och till att bringa försoning för folket.

17 - Och han gav honom sina bud och makt över sina rättsförordningar, för att han skulle lära Jakob hans vittnesbörd och undervisa Israel i hans lag.

18 - Mot honom rotade sig främmande män samman, och de grepos av avund mot honom, i öknen, Datan och Abiron och deras folk och Koras hop, i förtörnelse och vrede.

19 - Herren såg det, och det behagade honom icke, och de blevo tillintetgjorda genom svår förtörnelse. Han lät under ske med dem, så att han lät dem förtäras genom sin eldslåga.

20 - Och han förlänade Aron ännu större härlighet, och han beskärde honom hans arvedel: förstlingen av alla förstlingsfrukter tilldelade han honom; främst beredde han honom bröd till att mätta sig med.

21 - Ja, av Herrens offer skulle de hava sitt underhåll, de offer som han hade bestämt åt honom och hans efterkommande.

22 - Men i folkets land skulle han icke hava någon arvedel, och ingen lott skulle han hava bland folket: »Ty jag själv», sade Herren, »skall vara din lott och arvedel.»

23 - Och Finees, Eleasars son, är den tredje i ära, därför att han nitälskade i Herrens fruktan och grep in vid folkets avfall, i sitt hjärtas redliga nit, och bragte försoning för Israel.

24 - Fördenskull blev ock ett fridsförbund upprättat med honom, att han skulle vara en föreståndare för helgedomen och för sitt folk, så att prästadömets högsta värdighet skulle tillhöra honom och hans efterkommande, till evärdlig tid.

25 - Och såsom ett förbund blev upprättat med David, Jessais son, av Juda stam, att konungavärdigheten skulle gå i arv från son till son allenast, på samma sätt skulle det ock vara med Arons och hans efterkommandes arvsrätt.

26 - Herren give eder vishet i edra hjärtan till att styra hans folk med rättfärdighet, på det att dess lycka aldrig måtte gå om intet, ej heller dess härlighet, släkte efter släkte.